Wristcutters: A Love Story var det ju filmen jag sökte. Det är en sådan film som många säkerligen tycker är skitlam, men jag tycker den faktist är riktigt bra. Och soundtracket är härligt. Fast nu var det inte det jag ville få ut ur huvudet. Utan det är mitt jävla ha-begär som jag stör mig på just nu. Varje dag vill jag ha något. En ny piercing, tatuering, kläder, skor, mitt hår fixat nu - på en gång... Det bara kryper i kroppen på mi

g då jag vet att jag inte kan få det på en gång. Och jag ger Daemon sådana skuldkänslor för han vill så gärna ge mig allt jag pekar på, men kan inte på grund av att han inte har alla dom pengarna. Jag känner mig som en dålig människa på grund av detta begär. Och skuldkänslorna jag ger till Daemon. Mannen som gör allt för mig och som betyder så fruktansvärt mycket för mig. Och så är det en annan sak... Det där med att bli en positivare och gladare människa. Det går inte bra fick jag höra utav Daemon igår. Jag trodde det gick bra. Men ack så fel jag hade. Allt Daemon sa om mig igår är så himla sant. Jag är en riktig bitterfitta. Pessimisternas drottning. Vad jag än ser, så ser jag det negativa. Mina tankar är bara negativa tankar. Och ser jag på framtiden så ser j

ag ljust, men jag kommer alltid att tänka på saker som kan hindra mig från att må bra. Jag har svårt att glädja mig över saker och ting. Och jag är verkligen jättedålig på att le och skratta. Och det tråkiga och jobbiga med det hela är att jag har absolut ingen aning om vad jag ska göra för att ändra på det, se det ljusa istället för det mörka. Det går verkligen inte att bara ändra på det. Jag har försökt i så många år nu, men det känns som om det inte har blivit något bättre resultat.